användarnamn
lösenord

efter skribent

eller datum

välj datum

Publicerad: 10 februari 2009 17:33

EU-domstolen, Luxemburg



I Kirchberg, Luxemburg ligger EU:s domstol, ett ytterst diskret maktcentrum inhyst i ett monumentalt palats. Här vägs varje ord på guldvåg av tystlåtna jurister som ofta får sista ordet i Europas affärer.

Domstolen levde länge ett undanskymt liv, avskärmat bakom fasader av glas, stål och granit men efter utslaget i Vaxholmsmålet i fjol har domstolen hamnat i snålblåsten och utsatts för öppen politisk kritik inte bara i Sverige. Domstolens legitimitet har ifrågasatts.



Domstolens president Vasilios Skouris, 60 år, en flerspråkig professor i juridik från Thessaloniki, utbildad i Tyskland, säger att de noterar kritiken men låter sig inte påverkas. Han är en av Europas mest okända, tunga makthavare som sällan framträder och som styr domstolen sedan fem år.

Det var den svenska domaren Pernilla Lindh (m) som i december 2007 läste upp domstolens utslag i det kontroversisiella Vaxholmsmålet. Hon presenterades som mäktigare än någon av Sveriges politiker och fokus på den svenska modellen flyttades till Kirchberg och den anonyma domstolen fick ett ansikte utåt. Hon tycker det är positivt att domstolen uppmärksammas men tycker det är tråkigt att man tar till överord bara för att man inte är nöjd med ett visst avgörande och alla kan ju inte vinna i en tvist.

Kritikerna däremot betraktar domstolen som politisk och vill sätta den under politisk kontroll. Lindh hävdar att det inte är någon politisk instans utan en domstol och Sverige har i internationella sammanhang eftersträvat en juridisk tvistlösning framför en politisk. Här görs en opartisk rättslig prövning och i Sverige borde man värna EG-domstolens ställning. I det aktuella fallet gick tvisten i Vaxholmsmålet till Arbetsdomstolen, som sedan vände sig hit. EG-domstolen bedriver ingen uppsökande verksamhet.

Domstolen har en stark ställning eftersom Europeiska Unionen (EU)  bygger på en gemensam rättsordning och domstolen har till uppgift att lösa tvister och tolka det gemensamma regelverket. I takt med att EU:s samarbetsområde och regelverk utvecklas och i takt med att medlemskretsen utvidgas har domstolens inflytande ökat. Dess utslag berör direkt och indirekt villkoren för knappt 500 miljoner medborgare i EU:s 27 medlemsländer.

Den danske experten på domstolen professor Hjalte Rasmussen beskriver den som världens mäktigaste överstatliga juridiska instans. Flertalet mål som avgörs i Luxemburg består av frågor där nationella domstolar begär att få en tolkning av reglerna. Svaren på dessa frågor kallas förhandsavgöranden, som den nationella domstolen sedan är skyldig att lägga till grund för sitt avgörande i det enskilda fallet.

Formellt heter institutionen Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) och inrymmer tre olika domstolar: domstolen, förstainstansrätten och personaldomstolen. Det som kallas domstolen är den äldsta och centrala delen. Den avlastas i vissa ärenden (exempelvis konkurrensfrågor) av förstainstansrätten (från 1988) och i personaltvister av personaldomstolen (från 2004).

Domstolen och förstainstansrätten består av vardera 27 domare. De utses för en mandatperiod på sex år, som kan förnyas och rekryteras från de 27 medlemsländerna. Inom sig utser de varsin ordförande (president) på tre år, ett mandat som kan förnyas. I domstolen bistås varje domarna av 8 generaladvokater som lägger fram förslag till avgörande. Inom domstolen finns en arbetsfördelning med 8 olika mindre avdelningar som avgör flertalet mål.

Drygt 50 principiellt tunga mål om året avgörs i så kallad stor avdelning (Grand Chamber) på 13 domare med presidenten som ordförande. Där ingår som ständiga medlemmar också de domare som leder de fyra första avdelningarna.

Utomstående experter och observatörer, som professor Hjalte Rasmussen, anser att den organisationen avspeglar ett hierarkiskt elittänkande. Andra talar om "domstolens tungviktare". Till dem skulle i dag räknas förutom president Skouris, österrikaren Peter Jann, holländaren Christiaan Timmermans, finländaren Allan Rosas och belgaren Koen Lenaerts. Samtliga högt meriterade både i olika domstolsväsenden och i den akademiska världen.

En baktanke kan vara att genom den inre kretsen av beprövade domare säkra domstolens förmåga att svara för en enhetlig tolkning av EU:s regelverk. Under femtio års tid har domstolen utvecklat en rättspraxis som i bland kritiseras för att vara aktivistisk. Det vill säga domstolen skulle gå längre än vad lagstiftaren avsett och genomfört en "tyst revolution". Bland europas jurister figurerar sedan länge en rad namn på epokgörande utslag som förändrat grundreglerna inom EU (se längre ned).

När de politiska instanserna saknar kraft att enas om precisa regler så växer domstolens inflytande
.

Till skillnad från nationell rätt så kan domstolen bara i mycket begränsad omfattning stödja sig på förarbeten till en lagstiftning. Det ger domstolen ett större utrymme för egna tolkningar. Därtill kommer att den politiska process som föregår lagstiftningen ofta innehåller starka motsättningar som resulterar i mångtydiga kompromisser. Trots detta måste domstolen försöka vara tydlig, enhetlig och öppen i sitt utslag och acceptera att bli utsatt för kritik.

Ju mer mångtydighet som produceras i Bryssel desto mer inflytande får domstolen i Luxemburg. Frågan uppstår då om den inte blir politisk?

När ett ärende avgörs sker detta inom ramen för regelverket utan egna initiativ och domstolen måste hålla sig till de rättsliga argumenten och respektera kraven på enhetlig tolkning av gemenskapsrätten. Detta anses inte vara ett politiskt förfarande även om utslaget kan få politiska konsekvenser.

Regelverket måste alltid tolkas, det innehåller alltid luckor och det finns oskrivna principer
enligt den finske domaren Allan Rosas. Det som med säkerhet kan sägas är att det är inte domstolen som avgör vilka mål som kommer till dem och som de måste avgöra.

Nils Wahl som är domare i förstainstansrätten säger att han på en del punkter blivit mer kritisk till domstolen än vad han var som professor i Stockholm men han avvisar den politiska kritiken av domstolen. Domstolen tar beslut som har en politisk inverkan, men domstolen driver inte politik. 

Eu-domstolen:
Inrättades genom Parisfördraget 1952 och tillkom för att fullgöra två uppgifter. Att lösa tvister och att bistå med en enhetlig tolkning av gemenskapsrätten. Det senare sker genom ett samarbete med domstolarna i medlemsländerna i form av förhandsbesked.

Domstolen har således ingen agenda utan är där för att garantera enhetligheten, men den gör det bara på grundval av de frågor som nationella domstolar ställer till den. Om de får en fråga på ett område det råder tvivel om huruvida den regleras i gemenskapsrätten så måste det först prövas om den faller inom medlemsstaternas befogenheter eller inom EU:s. I vissa fall åligger det medlemsstaterna själva att reglera en fråga men om den ligger  inom EU:s kompetens och om den inte regleras i lagstiftningen så tillämpar domstolen principerna i EU:s grundläggande fördrag.

På så vis har en del av gemenskapsrätten sitt ursprung i den rättspraxis som domstolen utvecklat under 50 år varför domstolen får kritik för att vara aktivistisk. 

Att domstolen tolkar gemenskapsrätten till fördel för EU:s målsättning anser den vara normalt. Den skapar inga lagar utan tolkar och tillämpar de som skapats av de politiska institutionerna.

Det pågår en öppen diskussion även i de känsligaste frågorna men i slutändan måste alla acceptera majoritetens uppfattning, majoriteten gör aldrig fel. En domare kan inte öppet uttrycka en avvikande mening, en möjlighet som i regel saknas i domstolar i Europa, utom en del författningsdomstolar (i Grekland finns den).

Huvudsaklig uppgift:
Att se till att EU-ländernas gemensamma regelverk tolkas och tillämpas på samma sätt i alla medlemsländerna.

Antalet anställda:
Cirka 2 000 varav cirka 800 översättare.

Officiella språk:
23

Internt arbetsspråk:
Franska.

Det korrekta namnet är Europeiska gemenskapernas domstol. I juridiska sammanhang används förkortningen EG-domstolen, men i svensk dagspress och till vardags kallas domstolen EU-domstolen.

EU-domstolen ska inte blandas ihop med Europadomstolen som ligger i Strasbourg. Dit kan enskilda människor vända sig när de anser att staten inte följer den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Betydelsefulla mål i EU-domstolen:

Det så kallade Vaxholmsmålet år 2007, där domstolen sa att fackliga stridsåtgärder för att driva fram ett nationellt kollektivavtal var förenligt med gemenskapsrätten. Däremot var Byggettans blockad mot det lettiska företaget olaglig, eftersom blockaden inte stod i rimlig proportion till vad man ville uppnå.

Defrenne år 1976, fastställde principen lika lön för lika arbete.

Bosman år 1995, slog fast att professionella idrottsmän inte får hindras av regler om spelarövergångar.

Costa år 1964, fastställde att gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt.

Van Gend & Loos år 1963, införde principen om direkt effekt, det vill säga medborgarna kan åberopa gemenskapsrätten i nationella mål.

Kohll & Decker år 1998, klargjorde patienters rättigheter vid behandling utomlands.

Cassis de Dijon år 1979, fastställde principer för den fria rörligheten för varor.

Kommentera artikel

 
 

Kommentarer

Svara

dan 2009-02-12 14:26

Det är en facklig framgång att EU-kommissionen nu ska se över konsekvenserna av EU-domen i Vaxholmsmålet. I domen förklarades Byggnads blokad av ett lettiskt skolbygge i Vaxholm som olaglig. Europafacket hävdar att domen ger den fria rörligheten företräde framför de fackliga rättigheterna. Facket kräver därför att de så kallade utstationeringsdirektivet skrivs om och att ett särskilt socialt protokoll slår fast de fackliga rättigheterna, i synnerhet rätten till stridsåtgärder för att driva fram nationella kollektivavtal för gästande arbetare. I juni är det val till Europaparlamentet i samtliga 27 EU-länder och det kan inte uteslutas att de fackliga rättigheterna blir en av de stora frågorna i den valrörelsen. Det finns krafter i rörelse i Europaparlamentet för att inte godkänna den nya EU-kommissionen (som utses i höst) om den inte lovar ett nytt förslag till utstationeringsdirektivet. I Sverige är en utredning i frågan på remiss fram till den 18 mars. Därefter tar regeringen ställning till eventuella svenska lagändringar för att slå vakt om den svenska modellen. 

Svara

dan 2009-02-14 18:45

Med tanke på alla brott inklusive inbrott, våldtäkter, misshandel och stölder som polisen inte ens utreder utan rutinmässigt skriver av föreslås att vi gör det som skedde i Irland för cirka åtta år sedan. Folk som fått brott mot sig avskrivna skrev väldigt kortfattat på sitt eget hemspråk till EU-domstolen, F-67075 Strasbourg Cedex, Frankrike och överklagade.
Det blev så många som skrev att det blev en väldig fart på politikerna. Nu ligger Irlands brottsfallslösning skyhögt över den svenska polisens.
Det värsta som kan hända en politiker är ju att inkompetens uppmärksammas internationellt. Numera kan man ju också e-mejla till Europadomstolen på adress: webmaster@echr.coe.int

Det är naturligtvis helt kostnadsfritt.

Svara

dan 2009-12-09 16:20

Den rödgröna oppositionen vill stoppa regeringens lagförslag som reglerar villkoren för tillfällig utländsk arbetskraft. Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet begär i dag att förslaget blir vilande till efter valet, uppger Ekot.

Anledningen uppges vara att förslaget går längre än vad EG-domstolen krävt och inskränker fackets möjligheter till stridsåtgärder.

Det var i december 2007 som EU:s domstol slog fast att fackets blockad av det lettiska byggförtaget Laval i Vaxholm 2004 stred mot EU-reglerna.


DSB den 9 december 2009
  • Artiklar

  • Kommentarer



SENASTE MEDIA

2015-02-17 08:50

2014-12-26 09:30


© Politico.se