användarnamn
lösenord

efter skribent

eller datum

välj datum

Publicerad: 26 oktober 2009 17:57

Källa: bizzozero.net

Det främmande

Sverige är ett av de länder som klarat sig undan främlingsfientliga partier i riksdagen beroende på ett stabilt partisystem med en tydlig höger-vänsterskala.

Sverigedemokraterna hade länge en undanskymd plats långt från de etablerade partierna men de senaste dagarna har vi sett hur de attackeras från alla håll. Erfarenheter från Europa visar att inget av sätten är särskilt framgångsrikt för de som vill förhindra framväxten av partier på den yttersta högerkanten.

Veckan som gick präglades av reaktioner på en debattartikel i Aftonbladet av partiordföranden för Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, vilket har gett dem en enorm mediaexponering.

Jämfört med Ny demokrati är Sverigedemokraterna (SD) ett uttalat främlingsfientligt parti och härrör från svensk högerextremism. SD är fixerat vid invandringsfrågan och bärs upp av personer som blandar ihop kritik av verkliga samhällsproblem (könsförtryck, bokstavstro och misslyckad integration) med angrepp på personer med en viss etnisk bakgrund.

Nu diskuteras i medier hur man ska hålla den "danska sjukan" borta från Sverige och försvaga den kraft som de främlingsfientliga bygger sin politik på.

Senast i Agenda 25/10 framkom att flera partiledare lovat att de inte kommer att göra sig beroende av Sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen efter valet 2010, men vad betyder det när makten hägrar.

Vem minns inte 1991 när Bengt Westerberg (FP) lämnade soffan eftersom han lovat att inte sätta sig i en regering som var beroende av Ny demokrati. Bengt Westerberg var vice statsminister i den borgerliga fyrpartiregeringen men höll aldrig sitt löfte, vilket han hävdat. När man skulle säkra en majoritet kring den borgerliga kandidaten Ingegerd Troedsson och senare skedde förhandlingar i en rad politiska frågor med Ny demokrati av de borgerliga gruppledarna, men även finansminister Anne Wibble (FP).

En lärdom av detta är att politiker ska vara försiktiga med löften som de senare inte kan leva upp till eftersom detta leder till svekdebatter. Att riksdagspartierna markerar avstånd till SD är förståligt, men resultatet av detta kan se olika ut längre fram. Från oppositionens sida ställs krav på att den borgerliga regeringen ska avgå om SD får en vågmästarroll, något som förmodligen inte Mona Sahlin skulle leva upp till. Det är fullt möjligt för en regeringen att sitta kvar även om de inte får majoritet i riksdagen och kravet är att merparten av ledamöterna inte fäller dem i en misstroendeomröstning.

Frågan är om blocken avstår från att blockera varandras regeringar under mandatperioden för att skydda demokratin mot främlingsfientliga krafter. Sverigedemokraterna har deklarerat att de inte kommer att rösta på Mona Sahlin i händelse av en votering.

Främlingsfientliga partier är nu representerade i 13 EU-länders parlament samt Norge och Schweiz och hur framväxten av främlingsfientliga partier ska förhindras debatteras intensivt. Ett främlingsfientligt parti snarare gynnas än skadas av att bli attackerat av hela etablissemanget och det recept som förordas är "offensivt tillbakahållande". De demokratiska partierna måste tackla de frågor som de främlingsfientliga partierna utnyttjar, som invandring, islam eller välfärdsfrågor. Rädsla mot islam hos många måste mötas med lösningar hur man blir av med denna och det gör man inte genom att kasta ut alla muslimer eller tvinga dem att byta religion. Ju längre de demokratiska partierna ignorerar frågorna, desto starkare blir de främlingsfientliga partierna.

Frågan är om det kan kallas främlingsfientligt eller rent av rasistiskt att ha synpunkter på invandringspolitiken, såsom praktiseras i dag av svenska politiker, i synnerhet Maud Olofsson (C)?

I Sverige ägnar sig de etablerade riksdagspartierna, påhejade av SVT, åt en moraliserande debatt där alla försöker övertrumfa varandra i att fördöma Sverigedemokraterna, vilket är fullständigt meningslös, även om åsikterna går isär. I tre kommuner i Skåne isolerades SD genom blocköverskridande koallitioner och i samtliga gick de kraftigt framåt i valet därpå.

"Vad säger nu partiledarna och andra toppolitiker? Om jag nu har svårt att förstå vad de talar om borde det finnas många som tycker likadant. Det har ofta talats om politikerförakt men det skulle nog hellre talas om politikernas folkförakt. Dessa toppolitiker avskärmar sig från folket och lyfter sig själva upp till en besserwissernivå, som möjligen stoppas undan i valtider för att ersättas med skrämselpropaganda och folkmutor.
 
Politiska debatter är näst intill obegripliga för vanligt folk i sina samtal med varandra blir lika svårförståeliga, bara talar om fördelaktiga delar av sanningen, undviker att svara på varandras frågor och endast framhäver sin egen förträfflighet leder det öbönhörligen till skilsmässor, fientlighet, avsked och främlingskap.

Sverigedemokraterna lyfter fram frågor som folk känner igen sig i även om dessa förenklas, skruvas och förfalskas.

De etablerade riksdagspartierna har sig själva att skylla, om man vill ha kommunism som ideologi väljer man Vänsterpartiet, värnar man om den vanliga arbetaren väljer man Socialdemokraterna och värnar man om naturen väljer man Miljöpartiet. Tillhör man dem som är rädda för det främmande och vill ha enkla svar på svåra frågor väljer man uppenbarligen Sverigedemokraterna och övriga partier saknar förståelse för dessa väljare.

Om politikerna blir tydliga och förklarar på ett vardagsnära sätt och även talar om besvärliga sanningar, direkt svarar på frågor, utövar en öppen självkritik och respekterar att vissa delar av befolkningen är rädda för det främmande och ser politiska frågor enbart ur ett snävt personligt perspektiv, skulle folk säkert välja mer aktivt och välja bort Sverigedemokraterna; "Ur Skriv i DN 28/10.09.Politikers folkförakt -SD:s stora lycka". 

För ett antal år sedan utbröt stora kravaller i Storbritannien mot muslimer och den underliggande främsta orsaken visade sig vara positiv särbehandling i form av generösa bidrag till inköp av kapitalvaror explicit för vissa etniska grupper. Otillbörligt gynnande av vissa grupper i samhället ledde till enorma bränder med upplopp och stora kostnader för samhället.

Läste en intressant artikel i DN/Ledare Signerat 24/10, som kommenterar Jimmie Åkessons debattartikel på ett helt lysande sätt. 

"Den svenske ambassadören i Rabat, Marocko, *Mohammed Knut Bernström, tillika muslimsk konvertit ansåg att språket är nyckeln till kulturen och gärna citerade ett arabiskt ordstäv: "En nation är dess kultur. Förlorar den kulturen förlorar den sig själv". Det är märkligt hur oförargligt sådant låter när det sägs om arabisk kultur, eller över huvud taget om andra kulturen än den egna, men är det någon reell skillnad? Hur menade Bernström att en nation förlorar sin kultur? Genom att folket förlorar kontakten med kulturarvet och konsthistorien, eller genom påverkan från kulturella influenser som förändrar samhällsnormerna? 

Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna är inne på samma linje måste man säga, dock utan att åtnjuta respekt, som den bildade konvertiten i Marocko.

Alla influenser är inte av godo och ett samhälle måste hålla diskussionen levande om sin egen förändring. Åtskilligt har i ett hysteriskt tonläge sagts om Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet i veckan och problemet är att han har rätt på en punkt. Att det svenska samhället har påverkats av islam de senaste tjugo åren kan man tycka är bra eller dåligt eller både och, men sant är det.

Delar av innehållet i artikeln om Sveriges utveckling har inte tillbakavisats, men mötts med total bestörtningsskräck. Det gäller önskemål om särlagstiftning och segregerad simundervisning, att badhusen ska erbjuda separata tider för män och kvinnor på grund av islams uppdelning mellan könen, det indragna fläskköttet på förskolor i Malmö, dödshot mot konstnärer som driver med religiösa symboler.

Att dessa företeelser i olika grad är eller kan uppfattas som problematiska borde inte vara svårt att se. Det upphör inte att vara så för att en person vars ideologi är misshaglig, yttrar det. De tolkningar av islam som gett upphov till företeelserna är också rätt misshagliga.

Barockt blir det när Maud Olofsson debatterar i morgon-tv, SVT 20/10 och låter Åkesson vara den som försvarar kvinnans rättigheter och gemensamma lagar för alla medborgare. Olofsson fräser att vi självklart inte kan ha sharialagar i Sverige. Ingenting är självklart i en pluralistisk demokrati, allt kan vara föremål för långsam förändring, det är vad man har demokratin till. När Olofsson blir trängd mörknar ögonen och näsborrarna drar ihop sig.

Vi är illa ute om det är Sverigedemokraterna som ska föra upplysningens och den vardagliga jämställdhetens talan, medan förmenta upplysta representanter för medier, forskarsamhälle och politik inte klarar att sortera bland argumenten, utan med sin tystnad säljer ut frihetliga värden och låtsas att alla är överens om dem, enbart för att visa hur mycket de är emot Sverigedemokraterna.

Det som rör andra folkgrupper än den egna får helt enkelt aldrig vara ett bekymmer även om det råkar vara det. Då måste bekymrets rot av artighetsskäl förläggas hos den egna gruppens attityder, aldrig hos minoriteten. Det kan vara rätt för att undvika splittring och att utsatta grupper känner sig ovälkomna i sitt eget land, men det främjar inte en rimlig diskussion om samhällets förändring.

Någon konservativ religions idéer rörande förhållandet mellan könen, beträffande hädelse och Guds roll i samhället, ska inte påverka de liberala normer Sverige mödosamt har skapat åt sig och det kan inte hjälpas att Jimmie Åkesson har samma uppfattning. Viktigare är att inte svika de människor som flytt från religiöst förtryck, genom att bagatellisera utövandet av värderingar som ligger till grund för förtrycket och kalla det tolerans, tradition och varm religiositet.

Det blir allt vanligare att betrakta muslimer som en folkgrupp, vilket Sverigedemokraterna, det officiella Sverige och en del muslimer tycks göra. Men religion är något man väljer. Till gruppen muslimer räknas i Sverige även människor som inte tror på gud och sådana som ägnar sitt liv åt att bekämpa islam. Att etnifiera religioner leder fel men passar behoven hos nationalister, välvilliga kulturrelavister och den trubbiga statistiken. Det är också utmärkt för den som vill freda sin lära från kritik och kalla kritiken rasism".

Det råder en total beröringsskräck och ingen tycks vilja diskutera den underliggande orsaken till SD:s hätska uttalanden om muslimer. Det handlar om särlagstiftning, otillbörligt gynnande av folkgrupp, aktivitetsbonusar för nyinvandrade och särskild belöning om man lär sig svenska, kvotflyktingar, anhöriginvandring och särskilda arbetsmarknadspolitiska program för dessa. 

Samtidigt måste allt fler svenskar i finanskrisens spår ta sin tillflykt till välgörenhetsorganisationerna för att få mat och kläder. Nyligen kunde man i SVT ta del av ett uttalande från en kvinna som sa att hennes man skulle behöva ett par nya skor och hon själv en rock nu till vintern. Det är hög tid att Sverige slutar upp med rollen som världens samvete och vakna upp och ser till det egna folket , som varit med och byggt upp det här landet och vilken verklighet de lever i.

Sverige är bäst på bistånd i världen, men får samtidigt kritik kunde man läsa på DN/Ekonomi den 26 oktober: Det är den ideella amerikanska organisationen Center for global development (CGD) som utvärderat 22 rika länder utifrån ländernas engagemang i fattiga länders utveckling. I indexet ingår bistånd, handel, investeringar, asylpolitik och miljöarbete. Sveriges höga rankning beror enligt CGD på att det svenska biståndet utgör en proportionerligt stor andel av vår BNP samt att biståndet i större utsträckning än tidigare riktas till större projekt - något som enligt CGD bidrar till mer ineffektivt bistånd. Att antalet beviljade asylansökningar ökat med en tredjedel samt att Sverige - än så länge - inte tar ut undervisningsavgifter för utländska studenter bidrar ytterligare till den höga placeringen. I Sverige tar man fortfarande för givet att bistånd främjar fattiga länders utveckling, men det finns ingen grund för det.

Rankningen: Sverige, Danmark, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Irland, Spanien, Australien, Österrike och Finland.

År 2008 satsade världens 23 ledande biståndsgivare motsvarande 994 miljarder kronor på bistånd. Och Sverige gav mest av alla, sett till bruttonationalinkomsten, BNI. Bland dem som skänker mest i absoluta tal var USA överlägset största bidragsgivare och räknat mot dagens dollarkurs satsade USA förra året motsvarande 215 miljarder kronor. Tvåan Tyskland satsade motsvarande 115 miljarder kronor, följt av Storbritannien, Frankrike och Japan. Räknat som andel av BNI leder dock Sverige med sina 0,98 procent, följt av Luxemburgs 0,92 procent, och ligger med det i en klass för sig där endast fem länder i världen når FN:s mål om 0,7 procent. Snittet ligger någonstans kring 0,47 procent. 

2008 slog Sverige till och med världsrekord, eftersom budgeten spikades före finanskrisen. På tre år har biståndsminister Gunilla Carlsson delat ut omkring 100 miljarder kronor. Eller 93 miljoner kronor per dag. Ekonomin har krympt och då minskar biståndet med 2,5 miljarder kronor på ett år, från 33,9 till 31,4 miljarder. Gunilla Carlsson är ändå inte nöjd, hon gillar inte enprocentmålet som alliansen har enats om att behålla mandatperioden ut. 

Kostnaden för invandringen år 2006 låg någonstans mellan 39,1 och 58,7 miljarder kronor, mätt som skillnad mellan vad invandrare tog i anspråk av de offentliga transfereringarna och vad som betalades in, enligt Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid Växjö universitet, i invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009;3), en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.
 
Den låga sysselsättningsgraden bland invandrarna är naturligtvis huvudproblemet och röda siffror skulle kunna vändas i svarta om sysselsättningen ökar. Om den ökar med exempelvis 10 procent skulle de offentliga finanserna förbättras med knappt 19 miljarder. Kostnaden på ett givet år är nödvändigtvis inte det relevanta varför resultaten varierar. Vissa hävdar att kostnaderna för invandrares överrepresentation i brottsligheten borde räknas med, medan andra skulle vilja räkna in det tillskott i internationell handel som relateras till invandrarna.

Jan Ekberg håller fast vid sin mätmetod och invandringen har alltsedan början av 1990-talet årligen kostat mellan 1,5 och 2 procent av BNP. Dessförinnan utgjorde invandringen en statsfinansiell vinst eftersom invandrarna gick direkt in i arbete i stället för som i dag i försörjningsstöd. År 2006 var BNP cirka 2 600 miljarder kronor medan den 2008 låg på knappt 3 160 miljarder och en procent av detta blir ungefär 40 - 56 miljarder för år 2006. Miljardbeloppen blir lätt abstrakta, men som jämförelse kan sägas att det motsvarar mer än vad exempelvis försvaret eller rättsväsendet kostar.

Siffrorna borde leda till eftertanke omkring några politiska områden. Arbetsmarknaden i Sverige måste vidgas och det kan bara ske genom att servicesektorn växer, med sådana lågkvalificerade och lågbetalda jobb som normalt saknas i Sverige. Arbetskraftinvandringen måste få högre prioritet och Kanada framhävs i debatten som ett exempel, där jobbskapande invandrare i praktiken försörjer flyktinginvandringen. Dessutom måste den reella pensionsåldern höjas eftersom invandringen inte kommer att lösa den demografiska utmaningen. Man kan också acceptera kostnaden eller begränsa invandringen.

Den offentliga sektorns totala utgifter per år i Sverige överstiger 50 procent av BNP, enbart välfärdsutgifterna överstiger 30 procent av BNP och med en åldrande befolkning kommer kraven på den offentliga sektorn att öka ytterligare.

Den fråga som ligger högt på den politiska dagordningen i EU-länderna är, om invandringen kan vara ett medel för att i framtiden underlätta för det offentliga välfärdssystemet att försörja en åldrande befolkning. Detta beror på hur integrationen på arbetsmarknaden blir och det kan inte uteslutas att vi får en negativ effekt på de offentliga finanserna, trots en gynnsam ålderssammansättning. SCB:s senaste befolkningsprognoser visar att det befolkningstillskott som tillkommer genom nyinvandring skulle uppgå till cirka 165 000 personer år 2015, 480 000 år 2025, 830 000 år 2035 och knappt 1,4 miljoner år 2050. Befolkningstillskott får endast små effekter beroende på att tillskottet inte hinner bli tillräckligt stort innan det själv börjar åldras. I den nuvarande befolkningen i Sverige är andelen över 65 år och däröver nästan 18 procent och i stigande. Skälet till att de positiva effekterna inte blir större är att genom invandringen ökar också Sveriges befolkning, vilket ställer krav på utbyggnad av den offentliga sektorn.

Det finns således inga särskilt starka offentligt finansiella argument för framtida invandring, däremot kan det finnas andra , som specialister i ett begränsat antal individer och skyddsargument för flyktinginvandring.

Under de senaste 20 åren har integrationen på arbetsmarknaden varit betydligt sämre än den situation vi hade på på 1960- och 1970-talet.  

Under 2008 invandrade 74 067 utomnordiska medborgare till Sverige, det motsvarar 73 procent av den totala invandringen. Bland dessa fick 47 procent uppehållstillstånd på grund av familjeband som var den vanligaste anledningen till invandring, vilket innebär återförening med anhöriga, familjebildning eller adoption. Denna grupp har ökat med 6 134 personer under 2008 jämfört med 2007. Samtidigt har antalet personer som invandrar på grund av skyddsbehov eller synnerligen ömmande omständigheter minskat med 4 829 respektive 2 002 personer. Av de utomnordiska invandrarna fick 9 procent uppehållstillstånd för arbete. Bland dessa var mer än en femtedel polska medborgare, 1 055 män och 292 kvinnor.

"Arbetslösheten, segrationen och rasismen är de mest oroande problemen i dagens samhälle. Om vi inte lyckas befästa idén om alla människors lika värde riskerar samhället att brytas sönder av inre motsättningar. Därför måste hela Sverige mobiliseras för att medverka till en ökad integration. Det är av särskild vikt att kampen mot arbetslösheten bland invandrare ges förtur", ur Göran Perssons regeringsförklaring den 22 mars 1996.

Det är svårt att ta fram exakta siffror på den totala arbetslösheten eftersom SCB:s siffror inte tar med flera grupper av arbetslösa för att de är dolda under rubriker som ”heltidsstudenter som sökt arbete”, ”latent arbetslösa”, ”undersysselsatta” och så vidare. Inkluderar vi dessa grupper blev resultatet år 2006, under den värsta högkonjunkturen, för hela den arbetsföra befolkningen runt 17 procent, bland ungdomar var siffran 28 procent. Den grupp som har störst arbetslöshet är dock invandrarna. Av dem som är i arbetsför ålder samt vill och kan arbeta är en knapp tredjedel, 29 procent, arbetslösa. Mitt i ljusaste högkonjunktur var var tredje invandrare på arbetsmarknaden arbetslös. Det ser förmodligen inte bättre ut år 2009, i den värsta finanskrisen. 

År 1990 hade Sverige en sysselsättningsgrad på 84 procent och med motsvarande aktivitet i dag skulle 5 miljoner svenskar jobba, men enligt den prognos som föreligger blir det 4,37 miljoner 2009. Alliansens jobbskatteavdrag ska förhoppningsvis ge 75 000 nya jobb, men det är ändå ett minus på en halv miljon och till det kommer 1,5 miljoner människor i utanförskap, enligt regeringens eget sätt att räkna.

Enligt Institutet för Näringslivsforskning är det framför allt pensionärer och studenter som ökar sitt knegande och anledningen är att dessa grupper är flexibla och får behålla merparten av lönen. Antalet socialbidragstagare är uppe i 100 000 och där är marginaleffekten inledningsvis 100 procent, något vi ska tala om vid ett annat tillfälle (straffbeskattning).

De kommande årens stora pensionsavgångar kan ge brist på bland annat vårdpersonal och då kan landets kommuner få problem med sin rekrytering eftersom det skett en utflyttning från mindre orter, enligt Arbetsförmedlingen. En viktig fråga inför generationsväxlingen är vad de unga väljer att utbilda sig till. Såväl Arbetsförmedlingen som SKL, förväntar sig att det ska bli brist på bland annat gymnasie- och förskollärare, läkare och specialistsjuksköterskor. Inom data och teknik blir det också brist på exempelvis it-specialister och ingenjörer.

Under 2009 och 2010 bedöms antalet rekryteringar minska till omkring en miljon per år, jämfört med 2008 då antalet var 1,3 miljoner. 2011 och 2012 väntas rekryteringarna öka igen och Arbetsförmedlingen räknar med att vi 2012 har en situation där gruppen som går i pension är större än den grupp som kommer in på arbetsmarknaden. Det kan då bli brist inom vissa yrken inom hälso- och sjukvården, inom pedagogik och vissa specialiteter inom teknik och data. Åldersavgångarna har redan börjat öka, framför allt i glesbygden. 

FN:s Human Development Report, som publicerades i oktober anser att de negativa konsekvenserna i migrantländernas destinationsländer är överdrivna och inte försämrar ekonomin och belastar samhället. Av dem som migrerar till ett annat land är det mindre än 30 procent som flyttar från ett utvecklingsland till ett industriland. I de fall där migranter tar sig från ett u-land till ett industriland har de ofta en positiv inverkan på ekonomin i det nya landet och leder till fler arbetstillfällen i destinationsländerna och tränger inte ut lokalbefolkningen från arbetsmarknaden, enligt UNDP. Generellt sett har migranterna liten inverkan på de offentliga finanserna och med åldrande befolkning i många västländer kommer man också alltmer att vara i behov av reglerad migration. För migranter och fattiga länder kan flytten få omvälvande följder på längre sikt genom de summor de skickar hem till sina familjer och som i många länder överstiger det officiella biståndet. 

Här har vi två utvärderingar som är sina raka motsatser och i Sverige finns det inga belägg för att UNDP:s rapport skulle ha satt sådana spår, det är bara att se sig omkring. Av de cirka 350 000 invandrare som kommit hit de senaste tio åren har i dag knappt 30 procent ett arbete.

Migrationsverket och Skatteverket är två statliga verk, den ena beviljar uppehållstillstånd åt personer som "gör sin identitet sannolik" medan det andra utfärdar id-kort åt dem som "styrker sin identitet". Det är skillnad på "sannolik" och "styrkt" identitet och det skapar stora problem för staten och enskilda individer. Diskrepensen mellan de två myndigheternas syn på identitet skapar förvirring och rättsosäkerhet eftersom Migrationsverket avgör ärenden allt snabbare enligt en ny metod framtagen av ett utomstående konsultbolag och miggorna sitter och räknar "pinnar", det vill säga ju fler ärenden de avgör och ju kortare tid det tar, desto fler "pinnar" får de och desto effektivare anses de vara. Det är inte för inte som många miggor kallar avdelningen
 Besök och Bosättning för Blunda och Bevilja.

Skatteverket är tydligt i sin information om vad som gäller för att de ska kunna utfärda id-kort. Där gäller styrkt, inte sannolik, identitet. Eftersom skillnaderna i syn på identitet mellan verken (och även inom själva Skatteverket) är så stora och svårbegripliga, har Skatteverket personal ute i lokalerna och dessa floor walkers, som de kallas, hjälper de köande tillrätta med nummerlappar och ger information så att folk inte ska sitta och vänta i onödan för att de saknar nödvändiga handlingar.

När Skatteverket tog över id-kortshanteringen i somras fanns det ett uppdämt behov och id-kortet är nyckeln till många samhällsfunktioner och irritationen blev förstås stor bland dem som nekades id-kort, i flera fall trots att de betalat ansökningsavgiften. Vi ställer ju krav på att de ska kunna styrka vilka de är.

Nästan hälften av dem som fått uppehållstillstånd av Migrationsverket och sedan tillåtits registrera sig och få personnummer hos Skatteverket får inte id-kort eftersom de inte har styrkt sin identitet. Det är ett svårt pedagogiskt problem för personalen. På Skatteverket anser man att direktiv borde utgå från regeringen till Migrationsverket om att man redan där, i början av proceduren, ska kräva att asylsökande styrker sin identitet, inte enbart gör den sannolik. Man kan till exempel bevilja tillfälliga uppehållstillstånd i två månader för att den sökande under den tiden ska skaffa fram korrekta id-handlingar. Inga permanenta uppehållstillstånd bör utfärdas i oklara "sannolika" identiteter annat än i undantagsfall. Att cirka 95 procent inte uppvisar id-handlingar när de söker asyl betyder inte att de inte kan få fram sådana.

Det ska inte råda någon tvivel om vilka som beviljas uppehållstillstånd i Sverige och med styrkt identitet från början går det också bra för de nykomna att få id-kort, öppna bankkonto, handla på kredit och hyra lägenhet; "Ur ledare Kolumn SvD V44, Skatteverket har rätt om id-korten". 




Lena Sundström åkte till Danmark och skrev den Augustprisnominerade boken "Världens lyckligaste folk", om hur det främlingsfientliga Dansk Folkeparti har förändrat Danmark. Kan samma sak hända i Sverige?

Sverigedemokraterna går stadigt framåt och frågan är vad det skulle innebära om de kommer in i riksdagen 2010. Journalisten Lena Sundström flyttade till Köpenhamn i Danmark för att söka svar i den svenska dokumentären Världens lyckligaste folk från 2009. 

Hon möter bland annat den vanliga dansken som börjat ljuga om varifrån han kommer när han reser utomlands. Hon besöker språkskolan för invandrare där de får lära sig om moral och träffar politikern som har skärpt kraven på invandrarna och är emot mänskliga rättigheter. Hon grillar med Dansk Folkepartister och provar på att vara dansk ett tag.

I flera år har Sverigedemokraternas danska motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarrollen i Danmark. Partiets politik har satt djupa spår i landets politiska liv och Danmark som nyss stod för frisinne, öl och bacon förknippas idag med något annat. Danmarks nutid kanske kan bli Sverige framtid och dokumentären, som är en personlig betraktelse, följer journalisten Lena Sundström när hon flyttar in i en lägenhet på Nørrebro i Köpenhamn. Hon vill ta reda på hur en sådan framtid skulle se ut.
 
Lena Sundström säger i tv att det är fel att låta alla åsikter yttras i debatten, så vilka åsikter ska få yttras enligt henne? Att begränsa yttrandefriheten till "snälla åsikter" är om möjligt roligt för somliga, men särskilt demokratiskt är det däremot inte.


För det första är det fel att "kriminalisera" en fri debatt och för det andra är det orimligt att ställa en partiledare inför rätta för att han gör just vad han ska göra, nämligen debattera. Att motsätta sig detta resulterar i att sympatierna för ett sådant parti ökar, något som redan skett med SD.



Den franska skådespelerskan Brigitte Bardot dömdes på tisdagen att betala böter på 15 000 euro (140 000 kronor) för uttalanden om muslimer som enligt domstolen innebär hets mot folkgrupp. Bardots synpunkter handlade om skäktning, den slaktmetod som tillämpas av muslimer och judar i enlighet med religiösa bud. I ett brev 2006 till dåvarande inrikesministern (nuvarande presidenten) Nicolas Sarkozy klagade hon på slaktmetoderna och krävde åtgärder: att djuren bör bedövas före slakt.

Den formulering hon använde: ”Jag har fått nog av att bli föst som boskap av hela den här befolkningen som fördärvar oss, fördärvar vårt land med sina fasoner.” Domstolen anser det uppenbart att hon syftar på muslimer. Bardot döms också att betala skadestånd till franska människorättsorganisationer, tusen euro i ett fall och symboliska en euro till två andra grupper. Domen måste dessutom publiceras i den skrift som ges ut av hennes djurskyddsorganisation. Det är femte gången Bardot fälls i ett sådant sammanhang. Åklagarmyndigheten hade dock denna gång begärt ett villkorligt fängelsestraff. I Frankrike, som länge höll muslimska länder som kolonier, finns i dag omkring fem miljoner muslimer. I Sverige finns runt 350 000 muslimer

Europadomstolen har uppmanat Italiens skolor att avlägsna krucifix från sina klassrum. De kan stöta barn som inte är kristna, fann domstolen.

Beslutet orsakade inte oväntat protester i Italien, som fortfarande värnar om sina katolska rötter. Medlemmar av regeringen använde ord som "skamligt", "stötande", "absurt", "oacceptabelt" och "hedniskt" i sina fördömanden. Utrikesminister Franco Frattini sade att domstolen "utdelat ett dödligt slag mot de värderingar och rättigheter som Europa står för".


Det var italienska medborgaren Soile Lautsi, med rötter i Finland, som hade begärt att Europadomstolen skulle fälla utslag i frågan. Hon sade att hennes barn måste gå i en offentlig skola i norra Italien med krucifix i vartenda rum. Jesusbilderna strider mot hennes rätt att ge sina barn en sekulär uppfostran, finner Lautsi. Domstolen gick på hennes linje. "Krucifixen kan upplevas som ett stöd av religiösa elever, men också stöta de elever som utövar andra religioner eller är ateister", finner domstolen. Staten bör avstå från att påtvinga individer en tro i lokaler där de är tvungna att vistas. Målet med utbildning är att fostra till kritiskt tänkande, heter det. Lautsi tilldömdes 5.000 euro i skadestånd.

Två italienska lagar stiftade under 1920-talets fascism gjorde krucifixen obligatoriska i skolorna. Lagarna gäller fortfarande tekniskt, men har inte tillämpats strikt sedan 1984, när kyrkan skildes från staten. Men när en muslimsk aktivist 2003 försökte genomdriva ett förbud mot korsen blev protesterna kraftiga.

Påven Johannes Paulus ansåg det både odemokratiskt och farligt att ge sig på ett lands religiösa symboler. Italienska domstolar avvisade också till slut kravet.
Europeiska domstolen kan utdöma skadestånd och domarna är bindande för den berörda staten. Domstolen är däremot ingen överinstans till nationella domstolar och myndigheter, vilket innebär att den inte kan upphäva en dom eller ett beslut som fattats av en nationell myndighet eller domstol.

När Statsminister Fredrik reinfeldt och Frankrikes president Nicolas Sarkozy träffades för en tid sedan beklagade sig Sarkozy över att det fanns för många muslimer i Europa. Vad de i detalj talade om lär vi förmodligen aldrig få veta.

Den offentliga debatten sedan publiceringen av Jimmie Åkessons debattartikel har mest kretsat kring hur de ska förhålla sig till Sverigedemokraterna och mindre om vilka som stöder pattiet och varför.

Statsvetarna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson har studerat SD:s väljare i riksdagsvalet 2006 och deras resultat visar att partiet har en överrepresentation av arbetare, lågutbildade och människor från landsbygden. Enligt SVT:s vallokalundersökning är även män och yngre överrepresenterade och SD: hämtar sina väljare från bägge blocken men anhängarna betraktar sig mer som höger än vänster.

Marika Lindgren-Åsbrink har studerat vad som utmärker kommuner med hög andel SD-väljare och studien, Ekonomisk Debatt 6/2007, bekräftar att många lågutbildade, arbetslösa och yngre ökar stödet för Sverigedemokraterna, men även hög brottslighet och ohälsa har samma effekt. 

Personer med en utsatt social position tenderar att lockas av SD:s budskap, men studien visar också att stödet för SD generellt är lägre ju fler invandrare som finns i kommunerna. Socialdemokraterna hävdar att deras valanalyser som tittat på de starka SD-fästena i Malmö utmärks av många lågutbildade, men även av hyggliga inkomsttagare, många bostadsrätter och småhus. Så enkelt som att SD:s framgångar bara beror på en misslyckad integrationspolitik är det förmodligen inte.

SD har naturligtvis inte några lösningar på integrationsfrågan och de styrande försöker lösa utanförskapet genom att blunda, kalla folk för främlingsfientliga eller otillbörligt gynnande och särlagstiftning för etniska grupper. Detta kommer att öka främlingsfientligheten eftersom många inte accepterar politikens skapande av vi och dom.
 
De etablerade partierna måste presentera trovärdiga lösningar i kampen mot utanförskap, segregation och arbetslöshet, men inte genom att medborgarna ska gå ut i arbetslöshet till förmån för vissa etniska utomeuropeiska grupper. 

Maud Olofsson yttrande i SVT, att det handlar om att kroka ihop de olika kulturerna, står i stark motsats till den generella slutsatsen i Mångfaldsbarometern 2009, där svenskar visserligen i allmänhet uppvisar positiva attityder till mångfald, men samtidigt i stor utsträckning kulturellt distanserar sig gentemot invandrare (vissa).

Regeringen går nu vidare med förslaget om särskild samhällsorientering för nyanlända invandrare. En särskild utredare tillsätts på torsdagen med uppgift att föreslå vad invandrarna måste lära sig.

Det blir professor Erik Amnå vid Örebro universitet som får uppdraget. Han ska lämna förslag om mål, innehåll, omfattning och form för samhällsorienteringen. Han ska också föreslå hur man ska kontrollera att de nyanlända invandrarna tagit till sig kunskapen.

Enligt utredningsdirektiven ska samhällsorienteringen förmedla vikten av grundläggande värden som demokrati och alla människors lika värde. Den ska innehålla både kunskapsinhämtning och reflektion över "vad det innebär att leva i det svenska samhället, jämställdhet och respekt för ungdomars integritet". Den ska också ge tydlig information om den enskildes rättigheter och skyldigheter.

- Man behöver information om det nya samhälle man kommer till. Sedan har vi andra problem som vi tycker att det är viktigt att informera om, till exempel ungdomars rätt till integritet när det gäller sexualitet eller rätt att välja livspartner eller att man inte fostrar barn med hjälp av aga, säger integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) till TT.

På TT:s fråga om det är för många invandrare som inte vet hur man beter sig i Sverige eller vilka värden som gäller här, svarar Sabuni. - Jag tror att det är rätt många som inte får klart för sig vilka dolda normer som finns i samhället. Man kan skämta om att vi står i kö i Sverige och att vi kommer i tid, men de facto så är det bra att veta. - Och inte minst jämställdhetsfrågor är självklart viktiga att tala om. Det är ju inte så att det svenska sättet att vara på är det mest förekommande i världen. Men det är de normer vi har utvecklat och då är det viktigt att de värden vi förmedlar till barnen i skolor också ges till dem som kommer till Sverige i vuxen ålder, säger Nyamko Sabuni.
 
Samhällsorienteringen är en del av den nya lag om etableringsinsatser för nyanlända invandrare som föreslås träda i kraft 1 december 2010. Varje kommun blir skyldig att erbjuda orienteringen för dem som omfattas av lagen. Utredaren ska lämna ett första förslag senast 1 mars nästa år och slutbetänkandet senast den 15 maj 2010.
 
För att få fler att återvända utökar nu Migrationsverket listan med ytterligare ett 20-tal länder. I snart två år har det utvärderats och under arbetets gång, och utifrån det har man valt att gå vidare och öppna upp för ytterligare länder, enligt Caroline Henjered, verksamhetschef för mottagning på Migrationsverket, till TT.

Hittills har asylsökande som fått avslag på sina ansökningar kunnat ansöka om en summa pengar av verket för att frivilligt återvända något som gällt medborgare i Afghanistan, Irak, Somalia och personer från Gazaremsan och Västbanken. Nu lägger verket till ytterligare ett 20-tal länder till listan, mest afrikanska länder men också delar av Ryssland och Kosovo.

Under hela året i år tror verket att cirka 18 000 så kallade återvändandeärenden kommer att avslutas och av dem tror verket att cirka 42 procent återvänder frivilligt, de flesta irakier. Samtidigt väntas drygt 10 000 ärenden bli överlämnade till polisen under året för tvångsavvisningar. Nu vill verket att fler ska återvända självmant och målet för nästa år är att 47 procent av alla återvändandeärenden ska vara frivilliga. Där ingår alltså utökningen av antalet länder som en extra morot i systemet. Utökningen av antalet länder gäller redan, från den 1 november och ligger fast tills Migrationsverket har beslutat annorlunda.
 
Till och med augusti i år hade verket lämnat över cirka 7 000 ärenden till polisen, varav 56 procent ansågs röra personer som avsiktligt håller sig undan tvångsavvisningar, men också den mängden vill Migrationsverket sänka med hjälp av den utökade listan för återvändandestöd.

Kostnaderna för återvändandestödet i år beräknas till 40-50 miljoner kronor. Ännu är det oklart hur mycket det kan kosta med den längre listan, inte minst jämfört med kostnaderna för att personerna stannar i Sverige.

Det senaste exemplet på vi-och-dem är kraven på upprustning av lägenheter i det så kallade miljonprogrammet. De tre alternativen som nämns är full upprustning vilket innebär att de renoveras till nybyggnadsstandard till en uppskattad kostnad på cirka 925 000 kronor för en normalstor trea. De andra alternativen är begränsad- och minimal upprustning.

Vad man glömmer bort i diskussionen är att det faktiskt finns personer i icke segregerade områden som är i lika stort behov av upprustning, men det är uppenbart att man ska "sätta områdena i brand" för att få gehör för sådana krav. Kostnaden för dessa bostäder byggda 1961-1975 uppskattas till mellan 50 och 275 miljarder kronor, beroende på upprustningsgrad. För att kunna realisera detta bör de skattemässiga villkoren för hyresrätter, villor och bostadsrätter balanseras bättre och ett sätt vore att införa rot-avdrag för hyresrätten, som därmed kompenseras för husägarnas avdragsrätt för lånekostnader.

Den nya asyllagen har begränsat möjligheterna att ge uppehållstillstånd till personer från utsatta länder som Irak och till barn och sjuka, enligt migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson. Lagen har därmed inneburit begränsningar sedan den infördes 2006 och nu ska varje fall prövas individuellt och den sökande måste kunna påvisa behovet av skydd.

Är det för mycket begärt att den som söker skydd i Sverige kan styrka inte bara sin identitet utan också behovet av skydd innan man tar del av hela det svenska "välfärdssystemet", i ett land som knappt kan ta hand om sina egna gamla och sjuka som byggde upp Sverige?

Antalet personer som inte vill återvända frivilligt till hemlandet har ökat sedan 2002 och sammanlagt har nu 13 250 personer som fått avslag på sina asylansökan överlämnats till polis för tvångsutvisning. En förhoppning med den nya asylprocessen var att antalet personer som befinner sig illegalt i landet skulle minska, men detta förhållande är inget som polisen prioriterar.

Det är hög tid att slopa identitetspolitiken som har smygit sig in i allt från hetslagstiftningen till kvotering och olika integrationssatsningar. Invandrare anses behöva särskilda insatser och olika projekt syftar till att "lära" och "hjälpa" de stackars invandrarna.

De flesta satsningar har varit meningslösa och varför inte låta även invandrarna gå i fungerande skolor och behandlas som alla andra. Särbehandling spär på en uppfattning om vi och dem och ändå ses detta som en självklar svensk politik och rasism är rasism oavsett om det kommer från höger eller vänster, från svenskar eller invandrare och det behövs inga utredningar för att komma fram till detta.

Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund, hoppar av sin kandidatur för Centerpartiet till riksdagen och hävdar bland annat att det finns personer med islamofobi inom Centerpartiet och även inom andra etablerade partiet och att han därför aldrig kommer att känna sig välkommen. För tre år sedan förespråkade han sharialagar i Sverige, men att han nu tagit tillbaka det kravet. Jimmie Åkesson (SD) tog upp denna fråga med Maud Olofsson i SVT och hon fräste då till honom att något sådant inte var aktuellt.

En flyktingmottagning för ensamkommande flyktingbarn ska öppnas i Hököpinge i Vellinge kommun, men nu vill kommunen stoppa boendet.

Vellinge kommun har under många år sagt nej till flyktingmottagning och på kommunens hemsida kan man idag läsa följande kommentar: "Detta agerande, som också skett i andra mindre kommuner i Skåne, visar på ett sammanbrott för svensk flyktingpolitik. Det kan inte längre vara ett kommunalt problem i Sverige att ta emot denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika. Detta måste lösas på nationell nivå inom ramen för EU." Kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman kallar boendet för oacceptabelt och skriver att han ska undersöka möjligheter för att stoppa det.

Malmö har ett stort problem med att väldigt många ungdomar kommer från företrädesvis Afghanistan och Somalia. Om det är så att Malmö och de andra ankomstkommunerna uppfattar att det är ett problem ska vi kanske inte reducera det till en fråga för kommuner i Sverige, utan diskutera det nationellt samt inom EU.

Den 11 november fick vi ännu en bekräftelse på att Jimmie Åkesson inte var helt borta i sin debattartikel. Den islamistiska terrororganisationen Al-Shabab rekryterar sina ”soldater” i Rinkeby genom ”fritidsledare” på ungdomsgårdar. Dessutom ligger moskén i Rinkeby bakom ungdomsgården.

Al-Shabab var den organisation som dömde en man till stening och även genomförde den nyligen. De har även dömt en gravid kvinna till stening efter sin förlossning.


Jimmie Åkesson har också hävdat att merparten av de män som begår våldtäkt på kvinnor är muslimer, ett påstående som mötts av förakt från politikerna.

Norska Polisen i Stavanger har från 2008 till dags dato fått 17 anmälningar om överfallsvåldtäkter eller försök till. I 16 av 17 fall som omfattar totalt 18 män är gärningsmännen enligt målsägandena från icke-västliga länder.
Politioverbetjent Tor Erik Riska Thorsen är specialist på sexualbrott. Han menar att förklaringen till att icke-västlig är överrepresenterat står att finna i deras bakgrund: urgammal kvinnosyn och liten öppenhet om sexualitet.

Många av de invandrarna kommer från muslimska länder där en förhistorisk kvinnosyn lever och frodas. Denna syn på kvinnan tar de med sig till det nya landet.
När en lättklädd berusad kvinna sätter sig ensam i en taxi har hon redan syndat i deras ögon. En muslimsk kvinna kan inte göra så. De som överfaller och våldtar kvinnor på öppen gata menar att de har varit i sin fulla rätt. De har sett en berusad kvinna utan manlig följe. Hon blir då räknad som fritt vilt i muslimska miljöer. Och efter egen uppfattning har även männen en föreställning att kvinnans vittnesmål inte har något som helst värde i en rättegång.

Norska Dagbladet, fritt översatt



Ian Wachtmeister skriver i sin bok "Rebellerna" (Ficher & Co) att han tänker dyka upp i valrörelsen inför riksdagsvalet 2010 för "att skaka om" det offentliga Sverige.

I en oppinionsundersökning utförd av Aftonbladet/United Mind och som presenterades den 27 oktober fick Sverigedemokraterna 6 procent och blev fjärde största parti.


Anders Jacobsson, författaren till Sune- och Bertböckerna

Expressens kulturskribent Gunilla Brodrej kommenterade i en krönika på fredagen hur Anders Jacobsson i sin blogg, som enligt bloggbeskrivningen ska kretsa kring hans liv som fembarnspappa, gav uttryck för politiska åsikter. 

Bland annat ska han, enligt Expressen, ha publicerat följande text om de ensamkommande flyktingbarnen:
"De små stackarna har som ett mirakel lyckats hitta hit till oss i Sverige. Små nuttisarna. Jag tycker verkligen vi måste hjälpa alla dessa små. Ty de är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom - Hutchinson-Gilfords syndrom - som gör att man åldras i förtid."

- Jag skojade om något som uppenbart är väldigt känsligt. Jag är absolut inte rasist och jag tycker att vi ska ta emot alla människor, barn som vuxna, som har flyktingstatus.
 
TT Spektra: Hur vågar man skriva en satir över något som varit väldigt infekterat i samhällsdebatten?

- Jag gtrodde att jag som fri författare skulle kunna det, men tydligen inte. Jag vill kunna göra det.

Redaktionen tycker att han sa sanningen och det får man inte göra i Sverige när det gäller invandrare, ett brott mot yttrandefriheten.


* Ambassadör Mohammed Knut Bernström, Larache, Marocko, avled i en ålder av 89 år och var en av UD:s kulturpersonligheter. Han var född 1919 och ägnade 46 år av sitt liv åt utrikestjänsten med sista post i Rabat 1976-1983. Han citerade gärna den klassiske arabiske poet som diktat raderna: "En nation är dess kultur. Förlorar den kulturen, förlorar den sig själv".

Han hade höga krav på saklig perfektion och formell stringens. Under senare delen av sitt liv konverterade han till islam och slutförde under tio års tid den monumentala, självpålagda uppgiften att tolka Koranen från klassisk arabiska till svenska: Koranens budskap i svensk tolkning av Mohammed  

Knut Bernström. Ett av Koranens kända budskap var för övrigt kännetecknande för honom själv och hans livsinriktning: Allah gör ingenting för människan om hon inte gör något för sig själv. Det fanns de som ansåg det vara ett privilegium att ta del av hans insatta reflektioner kring till exempel arabiskans ursprung och den högtstående arabiska kulturens avgörande roll för att under medeltiden förmedla antikens kulturarv till det feodalt fragmenterade och i mörker försänkta Europa. Det personliga sökandet efter etikens grundvalar i olika kulturer synliggjorde han i sin religionsförankring och kulturinsats.


Detta är en sida som uppdateras.
  

Chefredaktören 

Kommentera artikel

 
 

Kommentarer

Svara

dan 2010-03-21 19:42

TV4-medarbetaren Lena Sundström fick på lördagen Föreningen Grävande journalisters pris Guldspaden för sin bok om Danmarks "främlingsfientliga politik".

Reportageboken "Världens lyckligaste folk" handlar om Danmark och hur landet fått en allt mer främlingsfientlig politik.

Motiveringen till Guldspaden lyder:

För en personlig skildring som med skenbar lätthet lyckas begripliggöra hur intolerans och främlingsfientlighet kan äta sig in i ett demokratiskt lands politik och medier.

Boken resulterade även i en dokumentär med samma namn. Dokumentären sändes i TV4 i augusti 2009.


DSB 21 mars 2010

  • Artiklar

  • Kommentarer



SENASTE MEDIA

2015-02-17 08:50

2014-12-26 09:30


© Politico.se