användarnamn
lösenord

efter skribent

eller datum

välj datum

Publicerad: 17 april 2009 21:12
Orgelpipan 6

Orgelpipan 6

Källa: yimby.se

"Obildade" politiker hotar Stockholms identitet.


Alliansen måste lyssna mer på stockholmarna annars riskerar man nya uppror
liknande de som stoppade Odenplansgallerian och kallbadhuset. Många ger tummen ner för de projekt som mer eller mindre omogna, obildade och maktlystna politiker nu beslutar fram i expressfart.

Man behöver inte vara en mossig gammal stockholmare för att vilja bevara stadens välkända silhuetter - dess identitet. Vi känner oss alla hemma i den bebyggelse som präglar Stockholm sedan århundraden. Det vi bygger nu ska stå i kanske hundra år och att ta bort den demokratiska processen för att snabba på byggen några månader är helt fel inriktning. Alliansen strävar mot att förenkla och snabba upp planprocessen när det gäller nya byggen i Stockholm vilket resulterar i att 
beslutande politiker tappar sin folkliga förankring och kör över även sina egna lokala politiker.
Miljöpartiets förslag är att öppna för mer dialog med medborgarna, genom rådslag och möjligheter att påverka redan i ett tidigt skede. Exploateringsnämndens ordförande Joakim Larsson (m) håller inte med och menar att byggprocessen behöver en snabbare hantering. Han avfärdar kritiken att byggherrar styr för mycket.


"Nya biblioteket"


Annexen i dag


Tävlingen om en tillbyggnad av Stockholms stadsbibliotek lockade närmare 1 200 deltagare, men arkitekteliten uteblev. Om ett syfte med den stora tävlingen var att locka världens mest kompetenta arkitekter att göra något för Stockholm blev tävlingen en besvikelse på den punkten och frågan aä varför så få tunga namn fanns med i tävlingen om tillbyggnad av Gunnar Asplunds bibliotek Trots detta beslutade våra politiker av prestige och maktfullkomlighet igenom ett förslag som sedan dess lagts i malpåse.

Elisabet Andersson skriver i SvD den 26 mars 2009 "att höga hus hotar riksintresset". Landssekreterare på Länsstyrelsen Carl-Gustaf Hagander säger i en intervju "att Stockholm stad inte har förtroende att själv hantera sin stad eftersom den är av riksintresse".  

Köpenhamn har nyligen satt stopp för höghus i stadskärnan och i Stockholm går utvecklingen åt andra hållet. Politiker efterlyser skyskrapor och arkitekter ritar 30-våningshus.

Paris har länge haft ett förbud mot skyskrapor i innerstaden, ett beslut som togs 1977, efter uppförandet av en hatad skyskrapa". Förbudet har nu hävts av paris borgmästare som försöker övertyga parisarna om behovet av skyskrapor.
 
Länsstyrelsen kräver att Stockholm stad förklarar hur innerstadens låga silhuett ska värnas framöver.
Gamla hus byggs på och nya uppförs i en ny skala något som blir tydligt i det stora hotell- och kongresskomplex som växer upp intill Stadshuset (se nedan).
Förre stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund (m)drömde om ett 40-våningshus på Klarabergsgatan och nuvarande borgarrådet Kristina Alvendal (m) hoppas på ett 30-våningshus på Vasagatan (se artikelbild, 100 meter högt). Hon vill också bjuda på tomthyran vid byggen över ett visst antal våningar. Med dessa höga byggen anser hon att Stockholm måste tillåtas göra avtryck i stadsbilden.

En av de som vurmar mest för skyskrapor i city är Per Ankersjö (c). 
Många stockholmare har säkert i minnet vilken förödelse politkerna gjorde sig skyldiga till när stora delar av Stockholms kulturarv blev mat för grävskoporna på 1960-talet, varför diskussioner om förändringar på stadens silhuett och miljö väcker känslor och debatt. 
Stockholms innerstad är inte bara en angelägenhet för stockholmarna och deras politiker, den är också utpekad som riksintresse för kulturmiljövården av Riksantikvarieämbetet. Länsstyrelsen har enligt lag till uppgift att upphäva planer som innebär att riksintresset påtagligt skadas. Hagander anser att Stockholms stad redan rör sig i gränslandet i och med bygget av hotell- och kongressanläggningen Stockholm Waterfront vid Klara sjö. Många menar att detta är en påtaglig skada på riksintresset (fronten mot vattenrummen och den begränsade hushöjden).
Länsstyrelsen efterlyser en tydlig strategi från Stockholms stadsbyggnadskontor som visar hur staden ser på kulturhistoriskt värdefulla miljöer och innerstadens silhuett. 
Grundregeln har varit att "den enhetliga höjdskalan i det sena 1800-talets byggda statslandskap utgör grunden för innerstadens stadsbild och silhuett." Frågan är om dessa riktlinjer är på väg bort och en ny översiktsplan ska träda i kraft nästa år och som inte innehåller några formuleringar om hushöjder och silhuett. Stadsbyggnadskontoret ser ofta bara till enskilda projekt och glömmer bort helheten.

Det kan inte uteslutas att det är Kristina Alvendal tillsammans med stadsarkitekt Per Kallstenius och stadbyggnadsdirektören Ingela Lindh som kan betecknas som den "nye Hjalmar Mehr" och kommer att gå till historien som de som bestal Stockholm på sin kulturhistoria. Stadsbyggnadsdirektör Ingela Lindhs agerande tillsammans med andra politiker och stadsplanerare angående diskussionerna kring Stockholms stadsbibliotek talar sitt tydliga språk.

Varning utlyses för de ovannämnda personerna, håll koll på dem!


Spelbomskans Torg

Uteserveringen på riksintresset Spelbomskans Torg, är ett exempel på hur illa det kan gå. Svartbygge under flera år med förekomst av svartsprit och tecken på knark och trafficking, ett av stadens största "fyllehål". Stadsdelsnämnden bröt mot lagen genom att i en och samma person bevilja såväl markupplåtelse som bygglov (bekräftat av Länsstyrelsens jurister). Beviljade ett lån på 340 00 skattekronor för en sådan verksamhet.
Uteserveringen har funnits på platsen under sex månader årligen sedan 2002 och våra senfärdiga myndigheter lyfter inte ett finger (läs artikel om uteserveringen på Spelbomskans Torg).

Stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal talar entusiastiskt om "ett nya landmärken." Aktuellt just nu är ett cirka 100 meter högt hus på Vasagatan, mitt emot centralstationen. 


Orgelpipan 6, Vasagatan (100 m hög)


Per Kallstenius inflikar med att de politiska direktiven är att vi ska pröva ett högt hus här. Förmodligen är det så att de vill skapa landmärken över sig själva. 

Kritikerna frågar sig varför man ska lägga ett höghus invid Klara kyrka och Folkpartiet varnar för att stadsbilden kommer att förstöras.

Det är hög tid att stockholmarna synar dessa autokratiska politiska direktiv i sömmarna. Vart tog demokratin i detta avseende vägen?


Stockholm Waterfront

Gert Wingårdh ser sin byggnad som en massiv skulptur. Clarion Hotel Sign är i huvudsak byggt i glas och granit. Baksidan är helt fönsterlös – samtidigt öppnar hotellet upp mot Norra Bantorget. Varierade ytbehandlingar ger den svarta granitfasaden tre olika uttryck. Olika möbeldesigners representeras på de tio våningsplanen, bland andra Alvar Aalto och Bruno Mathsson – de konservativa svenskarna tycks ha svårt att slita sig från sitt trygga 1960-tal.




Clarion Hotel Sign (Berlin-muren) gör ingen människa glad

Stockholms fulaste hus blir stans mest miljösmarta och värms upp av Centralens omkring 250 000 resenärer. Tänket är unikt och har blivit en jättegrej enligt byggherren Jernhuset.
Bland miljölösningarna finns: miljörådgivning, minskat koldioxidutsläpp i trafiken, energieffektiva fönster, uttag till elbilen, förvandlar mörker till dagsljus, sparar energi, väderkontroll som sparar el, grön knapp (bryter strömmen till elkomponenter nätter och helger), energiinbesparing visas på en display, värms av människor, miljömärkt el, cykelgarage med duschar och omklädningsrum, certifierad enligt tre olika miljöklassningssystem och får fler att åka kollektivt.


Kungsbrohuset (Stockholms fulaste hus)

Prisbelönt och kritiserat – Uppsala Konsert & Kongress fick Stora samhällsbyggarpriset. Juryn ansåg att konserthuset är ett tydligt landmärke och konstaterades att byggnaden uppfyller och gestaltar målsättningen om en arena för kulturlivet.
Samtidigt har den massiva, folkliga kritiken fortsatt även efter att ”Musikens hus” stod färdigt. Kuben öppnades för allmänheten 2007 och har kostat 580 miljoner kronor att bygga.

Två tjugovåningshus på varsin sida om Essingeleden i Hornsberg i Stockholm ska byggas med start i maj med plats för 267 hyresgäster. Bygget beräknas ge 
500 årsarbeten.
 

Uppsala Konsert & Kongress

Cecilia Önfelt (c), Norrmalms stadsdelsnämnd skriver i ett inlägg i SvD.
"Varför gillar beslutsfattare fula hus? Man planerar att bygga på fastigheter i city med en eller två våningar - gärna lite indragna på taket så att de inte stör gatubilden. Varför kan man inte vara mer radikal och riva fula hus och bygga nya vackra sådana? Kvarteret Jakob vid Regeringsgatan-Jakobsgatan kan kanske vara ett sådant exempel. Innan den dåvarande stadshusledningen (S-märkt) lät rivningsraseriet riktigt slå igenom och man skövlade Stockholms historiska delar med omfattande rivningar, låg i Jakob ett större 1600-tals palats i hörnet av Regeringsgatan-Kocksgränd, Banérska huset som drottning Kristinas överstallmästare Svante Svantesson Banér lät bygga år 1670 med Mattias Spiehler som arkitekt.


Banérska palatset - Oddfellow-huset (det som är kvar av det).


Kvarteret Jakob (vid de tre Oddfellow-kedjorna längst upp till höger ligger Banérs palats, numera Oddfellow-huset).

I andra delen av kvarteret låg den klassiska krogen Hamburger Börs med oscariansk inredning som med stor möda revs eftersom det var gediget byggt. I stället reste sig en ful brun låda som nu Vasakronan vill bygga på för att trycka in ännu fler kontor i det nu livlösa nedre Norrmalm.
City behöver "märkesbyggnader" men det enda som hittills föreslagits är höga hus.
En märkesbyggnad är Hundertwasserhaus i Prag som skulle kunna vara något att ta efter".


Hundertwasserhaus i Prag

Inlägg av en vasastadsbo

"Vakna, Vasastan! - arkitekterna  och politikerna anfaller.
Stockholms Stadsbiblioteks huvudbibliotek, Asplunds berömda skapelse. Redan för 25 år sedan kom jag in i en bokhandel i Venedig och hittade till min förvåning böcker (pluralis) om Asplund. "Hasplund, tutti parlano di Hasplund" sa innehavarinnan. Sedan dess har jag för varje år mer och mer förstått att denna för oss vasastadsbor så självklara och förtrogna byggnad är en av Stockholms verkliga turistattraktioner. Sedan länge är den monumentala byggnaden för liten och måste byggas ut eftersom man förkastat tanken att bygga ett nytt bibliotek någon annanstans för hela eller delar av verksamheten. Priset för att inte Asplunds mästerverk skall användas till något väsensfrämmande är en enorm tillbyggnad. Tävlingsområdet omfattar f.d. Humanistiska Biblioteket (numera Stadsbibliotekets multimediaavdelning och två med det parallella byggnader liksom hela Spelbomskans torg från 70-talet, idag med torghandel och uteservering. I värsta fall kommer nybyggnaden att fylla upp hela området norr om Observatorielunden fram till Odengatan och stänga av hela passagen mellan den lägre belägna delen av parken mot Sveavägen kring plaskdammen och Odengatan, där man idag på väg från Sveavägen till Odenplan tar genvägen över torget bakom biblioteket. Att överhuvudtaget föreslå ett så kraftigt ingrepp i stadsbilden är en enastående arrogans mot alla som bor eller arbetar i den här delen av Stockholm. Det finns faktiskt ett alternativ i närheten - den utomordentligt stillösa 60-talsfastighet i hörnan Odengatan / Norrtullsgatan, som kallas "Läkarhuset", uppfördes för varuhuset Qvickly och ännu innehåller en Coop-butik. Eller att man helt enkelt specialiserar det nuvarande huvudbiblioteket och - mycket mera i tidens anda - bygger ett par nya stora bibliotek i förorter söder och nordväst om stan, längs T-banan - inga problem varken för studenter, forskare eller allmänhet. I stället för att förfula Vasastan genom urban förtätning. Nej, inte tappa en grön fläck till! Alla som inte gillar det vinnande förslaget från någon firma i Barcelona, Rotterdam eller Los Angeles är reaktionära nostalgiker, som inte har förstått den nya urbanitetens välsignelse. Ju tätare, ju mera stadskänsla? Detta far genom mina tankar när jag väntar på 43:an på Regeringsgatan för att åka hem från jobbet. Hade inte Mehr, Sidenblad & grabbarna fått leva ut i seklets största rivningsrea på 1960-talet hade Nedre Norrmalm, känsligt renoverat, kunnat bli ännu ett världsarv med sina barockpalats längs Regerings- , Malmskillnads- och Drottninggatornas nedre delar och så myllret kring Norra Smedje-, Herkules- och Mäster Samuelsgatorna - som Gamla Stan men yngre och spatiösare. Men ställ er nu längst ned på Regeringsgatan och titta längsmed gatan mot norr. En hackigare gatulinje och en mera slumpartad blandning har väl aldrig skådats av mot gatan ut- och inskjutande fasader, parkeringshus, den brokigaste blandning av material på dessa fasader, spåren av gudskelov aldrig genomförda breddningar som plötsligt gjort halt som om pengarna och/eller idéerna plötsligt tagit slut eller som om marodörerna plötsligt överraskats av Alternativ Stad eller Stockholmspartiet. Finns det någon representativ gata i kärnan av någon europeisk huvudstad som ser så ogenomtänkt ut? Det är väl tyvärr ekonomiskt ogörligt att bli av med huvuddelen av de arkitektoniska missfoster som kantar Regeringsgatan. Men en fräsch idé vore ju att dra ut kvarteren till en jämn linje på vardera sidan och klä in hela rasket med en rekonstruktion av de ursprungliga fasaderna. Välj 16-,17-, 18- eller tidigt 1900-tal. Men låt oss få en gata med samma bredd från Gustav Adolfs Torg till Kungsbron. Otidsenligt? Den nuvarande gatubilden ser improviserad och provisorisk ut, som snabb återuppbyggnad efter en utbombning. Orealistiskt? Inte galnare än att bygga bort ett torg och en stor del av en park i Vasastan? Men åter till Asplunds magnifika Stadsbibliotek och den känsliga miljön från Spelbomskans till Plaskdammen. Största vaksamhet rekommenderas". 

Arkitekturen följer konjunkturen och arkitekter som vill fortsätta på det spektakulära spåret söker sig nu till andra länder som Kina och Mellanöstern där det finns ett sug efter ikon- och objektarkitektur (skulpturalt och uttycksfullt).

Av Calatravas skyskrapa The spire, som skulle bli USA:s högsta byggnad har det bara blivit en grop i marken. Nu blåser nya vindar i finanskrisens spår. Ikonarkitekturens tid är förbi skriver den brittiska tidskriften Building.
Skrytbyggen vars enda syften var att manifestera ekonomisk framgång är passé. Morgondagens mer lågmälda arkitektur har redan hittat en ny term - New Modesty
Det handlar också om att dessa överdådiga byggnader ger helt fel signaler, i en tid när världen brottas finansielle- och miljömässiga problem. Porschemuseet som kostat runt en miljard är ett exempel på tidigt 2000-tal. Bilindustrin har haft råd med detta tidigare men inte längre.
"Det blir en aura av dekadens", över detta, säger chefredaktören för arkitektur- och designtidskriften Rum.

Satsningar på stadsplanering, infrastruktur och hållbart byggande kommer att ersätta objektarkitekturen.


Porsche museeum Stuttgart-Zuffenhausen
 

 Merces Benz Museum Stuttgart


Walt Disney Consert Hall, L A


The Spire, Chicago (lagd i malpåse)


Guggenheimmuseet, Bilbao


BMW Welt, München


Turning Torso, Malmö  

Tate  Modern 2 blir klar 2014, är omtalad som en av världens mest förbluffande byggnader. För design svarar den schweiziska arkitektfirman Herzog & de Meuron som förvandlade den gamla kraftstationen vid South Bank till ett av Londons främsta turistmål. Den pyramidliknande skapelsen i glas får elva våningar vilket innebär en utökad yta med 25 000 kvm. Kostnaden ligger på 2,6 miljarder kronor. Gamla Tate Modern byggdes fär 1,8 miljoner årliga besökare men nu kommer 4,6 miljoner konstälskare varje år.


Tate Modern 2, South London




Kommentera artikel

 
 

Kommentarer

Svara

dan 2009-04-01 22:49

Lex Stockholm behövs snarast

Behöver vi skyskrapor i Stockholms innerstad? Nej, det räcker så bra med det som byggts senaste åren. Tittar man ut från Kungsholmen mot Johannes kyrka ser man den knappt för alla höghusen längre. Ge oss genast en Lex Stockholm som förhindrar att vår vackra stad kvävs under dessa tunga kolosser.

Birgitta Jonsson
Stockholm

Inlägget ändrat 29 april 2009 10:34

Svara

dan 2009-04-27 10:46

Frågan om skyskrapor i Stockholms innerstad splittrar den styrande alliansen. Nyligen presenterade stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (m), planerna på en ny stadsdel vid Klara sjö i City, där ett höghus på mellan 70 och 80 meter tornar upp sig.
Folkpartiet säger nu nej till höghuset som går under namnet Klarabergs torn och säger också nej till planerna på en skyskrapa mitt emot Stockholms centralstation. Folkpartiet vill inte ha skyskrapor i Citykärnan som är en kulturhistoriskt värdefull miljö, och det vore självmord för Stockholm med skyskrapor där, enligt Abit Dundar (fp), ledamot i stadsbyggnadsnämnden
.

DSB den 27 april 2009

Svara

dan 2009-04-29 10:31

I Stockholm pågår drastiska förändringar som närmast för tankarna till Norrmalmsregleringen på 1950-talet. Borgarrådet Kristina Alvendal och andra ansvarslösa politiker riskerar att åstadkomma stor skada för Stockholm i sin iver att förändra staden och dess unika karaktär. Målsättningen för dagen tycks vara att nya byggnader och hus ska ha så många våningar som möjligt. Denna nyckfulla strävan verkar vara helt huvudlös. Det som gör Stockholm unikt och attraktivt för både besökare och stockholmare är inte hastigt påkomna "landmärken" eller en överexploaterad innerstad. Nej, det som är Stockholms stora tillgång är dess historiskt präglade bebyggelse i kombination med vattnet och placeringen på öar. Att man säger "Nordens Venedig" är inte ett tomt påhitt.
Höga hus byggs i parti och minut runt om i världen där man antingen saknar historiskt arv eller fått sin historia söndersmulad av krig och elände. Har man inget lärt från misstagen då Stockholm senast vandaliserades av politikerna i Stadshuset. Vill Kristina Alvendal bli ihågkommen som vår tids Hjalmar Mehr? Stockholm som stad ska självklart utvecklas men det måste ske med tanke och förnuft - inte med antal våningsplan som måttstock på framgång.

Nyligen aviserades även planerna för nya Slussen. Dessvärre är det en smärre katastrof för Stockholm. I stället för lösning där Södermalm förbinds med Gamla stan i en attraktiv unik miljö så kommer vi få en motortrafikled och en gångbro. Till detta läggs en mur av nya fastigheter som effektivt skiljer de båda stadsdelarna åt. Man behöver varken vara utbildad stadsplanerare, arkitekt eller politiker för att se bristerna i dessa planer. Det räcker med sunt förnuft som stockholmare för att inse oförståndet
.



Peter Olofsson 


Inlägget ändrat 29 april 2009 10:33

Svara

dan 2009-05-06 14:42

Rasmus Waern skriver i SvD den 5 maj 2009 "att höga hus måste ge mer än de tar". Rasmus Waern är arkitekt och arkitekturhistoriker.

"Moderaterna är bekymrade över att Stockholms byggherrar drar andra slutsatser om höghusens lönsamhet än kollegerna i Dubai och Shanghai. Därför ska skattebetalarna bekosta höjden enligt ett bonusprogram.

Problemet med höga hus är inte bara höjden utan det handlar också om vad som sticker upp, varför och hur. Det är frågan om skönheten som har den verkliga betydelsen och så länge staden vunnit i skönhet har himlen fått ge vika. Att tornet gör platsen vackrare är det verkliga allmänintresset, så enormt mycket viktigare än glädjen för de fåtal som får njuta av utsikten.

Hus som tar för sig av det offentliga rummet - och dit hör i högsta grad himlen - kan aldrig försvaras enbart med sitt syfte, vare sig det är privat eller offentligt. De måste alltid ge mer än de tar. Kyrktornen må ha manifesterat kyrkan, men deras värde i stadsbilden är rent konstnärligt. Så gott som alla 1920-talets höga hus i Stockholm, som Kungstornen och S:t Eriksgatans torn, fick restauranger på toppen, men med tiden hittade allt färre till dess höjder. Att fylla toppen på ett hus med folk ställer allt för stora krav på utrymning. Den tomma kyrkspiran kan paradoxalt nog vara mer allmän än det befolkade höghuset.

Om bonusprogram till höga hus är ett sätt att återupprätta en arkitektpolitik, måste verkshöjden vara kärnfrågan, inte hushöjden. Att bygga högt bara för höjdens skull är aldrig tillräckligt. Det ställer tvärtom alldeles särskilda krav på husens gestaltning, vilket borde göra höghusens form och utförande till planfrågor. Det betyder att tillståndet att bygga högt aldrig överlever huset. Arkitekturen måste vara tillräckligt bra annars blir det inget.

Det är dessvärre inte lätt att finna riktigt bra höghusarkitektur och när det kommer till denna skriver Antony Wood, chef för Council on Tall Buildings an Urban Habitat i USA, att 95 procent av alla höga hus är skräp. Höghusets staplande av våning på våning ger gestalten ett mått av godtycke som lägre hus inte dras med.

Höga hus är dessutom svåranvända, vilket fick Stockholms båda morgontidningar att dra sig ur sina torn när tillfälle bjöds. Att det ändå lockar till så många försök har två orsaker: för att tornet är en teknisk möjlighet och för att det en gång fanns ett samband mellan husens höjd och stadens välstånd. Att detta samband sedan länge brutits hindrar inte en metropolnostalgi, men det är knappast något skäl till manifestationer av exempelvis en spåröverdäckning. Något yttre tryck som pressar husen upp i luften, som i London, finns uppenbarligen inte i Stockholm. Den enda anständiga anledningen som då återstår är att det höga huset skulle bli ett så väldigt vackert tillskott. Om man är säker på att staden blir skönare. Då så. Annars inte".

DSB den 6 maj 2009

Svara

dan 2009-06-16 21:01

Som ett monument över Danderyds politikers hybris måste det planerade höghuset vid Mörby Centrumhöjden betraktas. Byggnaden blir enligt uppgift 122 meter hög från markplanet räknat. Jämför gärna med Uppsala domkyrkas tornspiror som når 118,7 meter och Hötorgsskrapornas 72 meter.
Hyrorna i skyskrapan kommer självfallet att bli skyhöga, men det skyr höga vederbörande inte! Skrapan är ett flagrant feltänk.

Sven-Herman Wallin
Djursholm 

Svara

dan 2009-06-16 21:06

Det finns krafter som vill förse stadens centrum med skyskrapor - speciellt fult är ett förslag mittemot Centralen.
Dessa människor kan omöjligt ha sett den hänförande utsikten från Fjällgatan. Varje gång man kommer dit känner man en stolthet över att bo i en så vacker stad. De centrala delarna behöver inga fallosattrapper; vår stad är potent ändå.


Eric Grop
Stockholm

Svara

dan 2009-07-25 18:16

Flera stora kulturella byggprojekt riskerar att hamna i malpåse sedan brittiska kulturdepartementet upptäckt ett minus på motsvarande nära 1,3 miljarder kronor i budgeten för de närmaste två åren. Bland annat måste man se över finansieringen och jaga ytterligare privat sponsring för tillbyggnaderna av Tate Modern och British museum, ett nytt hus för brittiska filminstitutet samt ett besökscenter vid Stonehenge. Utvidgningen av Tate Modern har ritats av världsarkitekterna Herzog och de Meuron och skulle öka museets yta med 60 procent.

Departementet vill inte kommentera hur man kunnat planera in kostnader på mer än en miljard över budget.

DSB den 25 juli 2009

  • Artiklar

  • Kommentarer



SENASTE MEDIA

2015-02-17 08:50

2014-12-26 09:30


© Politico.se