användarnamn
lösenord

efter skribent

eller datum

välj datum

Publicerad: 10 april 2010 10:26

Källa: bizzozero.net

Tragedin i Landskrona

Tragedin i Landskrona har resulterat i att "invandringen" kommit upp på dagordningen på bloggar och andra sociala medier, däremot mindre i de etablerade nyhetsmedierna.

Man kan ha vilka synpunkter man vill huruvida brottsligheten är mer utbredd bland invandrare och gärningsmannen bakom illgärningen mot den gamla kvinnan kunde i princip ha varit vem som helst. Det står nog klart för de flesta att gärningsmannen lider av "psykiska" problem, eller?

Någon kriminolog hävdade i TV att det utanförskap som många lever i skulle vara orsaken till högre "brottslighet" blan invandrare. Det kan också vara något de har tagit med sig från sina hemländer.

Oavsett den bakomliggande orsaken kan ett demokratiskt samhälle inte acceptera dylika incidenter och det är hög tid att stävja dessa missförhållanden. Det är också hög tid att svenska politiker slutar upp med begreppet vi och dem, den särbehandling som invandrare, anhöriginvandrare och flyktingar och vad de nu kallas, åtnjuter.  

Den som följde SVT/Debatt med Belinda Olsson, kunde notera hur deltagarna gick som "katt på hett plåttak" när frågan om den bakomliggande orsaken till oroligheterna i Landskrona kom upp.

Om brottsligheten är så utbredd i Landskrona borde rimligen polisen kunna svara på vad det beror på, men alla satt som i glashus och vågade inte yttra sig. Familjen från Landskrona som deltog i debatten försökte ge vissa hintar om problemets kärna.  

Tapio Salonen som är forskare i socialt arbete menade att det beror på att vi befinner oss i en historisk skarv, ett paradigmskifte, där vi gått från industrisamhälle till informationssamhälle och nu på väg in i en ny dimension (kunskapssamhället). Man kan fråga sig vilken?
 
Förut fanns många arbetstillfällen, men nu är det en ny tid som många inte känner igen sig i. Det är oerhört viktigt för människor att känna sig sedda och vara behövda, sade han bland annat.

Eva Andersson som bott i Landskrona i hela sitt liv, sade att hon inte längre känner igen sin stad, men det framkom inte varför.

- Det ska inte vara som det är nu, att man inte vågar gå ut på kvällarna. Man är rädd att bli nedslagen och rånad. Så var det inte för 20 år sedan och jag vet inte vad som hänt, sade hon.

Expressenkrönikören Ulf Nilsson kritiserade politikernas och mediernas flathet.

- Det finns en skillnad mellan så kallade fina medier, som tidningar och TV och nätet. När de etablerad medierna inte vågar skriva sanningen har det smygande hatet chansen att ta befälet. Mediers uppgift är att ta fram fakta, endast genom sanningen blir vi fria, sade han.

Carina Herrstedt som sitter i kommunfullmäktige i Landskrona för Sverigedemokraterna var inne på samma sak.

- Medierna har ett ansvar att skriva var gärningspersoner kommer ifrån, lika ofta när det är invandrare som när det är svenskar. I dag skriver man bara när det handlar om svenska gärningsmän.

Man måste kunna prata om sådana här saker utan att bli kallad främlingsfientlig eller rasist, sade hon.


Man behöver inte dela den ideologi som Sverigedemokraterna står för, men ändå anse att hon har rätt i detta avseende.

Vi måste också ha rätt att diskutera massinvandringens konsekvenser i det svenska samhället, utan att bli stämplade som främlingsfientliga. Tyvär anses det inte politiskt korrekt i Sverige och man frågar sig vad politikerna vill dölja?

Kostnaden för invandringen år 2006 låg någonstans mellan 39,1 och 58,7 miljarder kronor, mätt som skillnad mellan vad invandrare tog i anspråk av de offentliga transfereringarna och vad som betalades in, enligt Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid Växjö universitet, i invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009;3), en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.
 
Den låga sysselsättningsgraden bland invandrarna är naturligtvis huvudproblemet och röda siffror skulle kunna vändas i svarta om sysselsättningen ökar. Om den ökar med exempelvis 10 procent skulle de offentliga finanserna förbättras med knappt 19 miljarder.

Kostnaden på ett givet år är nödvändigtvis inte det relevanta varför resultaten varierar. Vissa hävdar att kostnaderna för invandrares överrepresentation i brottsligheten borde räknas med, medan andra skulle vilja räkna in det tillskott i internationell handel som relateras till invandrarna.

I dagsläget ligger kostnaderna troligtvis betydlig högre och politikerna gör sitt bästa för att försvåra möjligheten att ta fram exakta siffror med hänvisning till integritet.

Statistik på annat i samhället redovisas och är tillgängligt, men inte invandringen. I sämsta fall kallas man främlingsfientlig när man fokuserar på detta område.

Den bakomliggande orsaken till problemen i Landskrona är massinvandringen och som en konsekvens av denna hög arbetslöshet och utanförskap.

Invandringen i olika former de senaste åren har legat på kring 100 000 per år och en stor andel av dessa hamnar i direkt utanförskap och försörjningsstöd. Ett mycket litet antal av invandrarna är sådana som har skyddsbehov och majoriteten är av kategorin anhöriginvandring som oftats saknar arbete.

Den som har goda skäl till skyddsbehov ska naturligtvis ha detta men lösningen är inte under hot, uthängning i media som på medeltiden och tvångslagar om att inrätta mottagningar och ta bort kommunernas självbestämmanderätt (ensamkommande "flyktingbarn").

Ett ensamkommande "flyktingbarn" kostar skattebetalarna cirka 1 900 kronor per dygn och sammantaget talar vi om 1,5 miljon kronor per barn och år. 

Regeringen handlar panikartat och det värnar och upprätthåller inte asylbegreppet, vem som är flykting eller inte.

Björn Eriksson hävdar på DN/Debatt 12/3 att det handlar mycket om attityder och att de barn som anländer är i övre tonåren, villiga att söka arbete, utbilda sig, göra rätt för sig och därmed rimligen vara en tillgång snarare än en börda för samhället.
 
Flertalet arbetslösa svenskar är säkerligen av samma inställning, men inte gräddfil till jobb och bostad. Detta gäller också kvotflyktingar.

Varför använder Eriksson benämningen "barn" om de ensamkommande "flyktingbarnen" och samtidigt säger att de är i övre tonåren? Detta underlättar uppenbarligen uppfattningen bland svenskar, beträffande omhändertagandet av dem. 

Erikssons prat om att en generös attityd i normalfallen är direkt "lönsam" som tillägg till de självklara demokratiska skälen. Vad det handlar om är inget annat än ett Geschäft med människor och skattebetalarnas pengar samt en urholkning av asylrätten.

Erikssons retorik är subjektivt och låter inte övertygande, tvärtom försöker han negligera de verkliga förhållanden och föra medborgarna bakom ljuset  Antingen har de skyddsbehov eller inte och det ska prövas i vanlig ordning. Är de inga barn ska de behandlas som vuxna.

Det havererade svenska migrationssystemet, svängdörrarnas politik, bör bli en valfråga och det är hög tid att presentera siffror avseende kostnader och annat för svenska folket. Regeringen bör tala klarspråk om hur man definierar en flykting med asylskäl och hålla sig till detta.

Arbetslösheten splittrar vår stad, sa en kommunpolitiker i SVT/Debatt och föreslog att staden skulle bygga villor för att komma tillrätta med segregationen. Frågan är vem som ska betala dessa? 

- Landskrona har en stolt historia som företagsstad, en viktig del av Sveriges industrihistoria har utspelats här. Livsmedelsindustrin, konfektionsindustrin, verkstadsindustrin med Öresundsvarvet i spetsen har alla varit stora arbetsgivare och banbrytare i sina branscher.

Ett slags punkt för denna epok sattes när Öresundsvarvet vid 80-talets början lades ned. Landskrona hängde inte med i den omvandling som skedde i Sverige, och resultatet blev tusentals förlorade arbetstillfällen.
 
Genom en kombination av stora samhällsförändringar och enskilda missgrepp har Landskrona de senaste 20 åren utvecklats till en kommun präglad av stort utanförskap, låga prestationer i skolan, höga socialbidragskostnader, hög brottslighet och hög arbetslöshet, inte minst inom den relativt stora andel av befolkningen som invandrade under 90-talet.  

När stora delar av industrin slogs ut ersattes arbetstillfällena aldrig av nya jobb. Tomma bostäder fylldes med flyktingar under åren av krig på Balkan. Kortsiktiga kommunalpolitiker intresserade sig mer för att få de kommunala hyreshusen fyllda än av att driva en näringspolitik för nya jobb.
 
Frågan om den integrationsutmaning som då påbörjades ställdes sällan eller aldrig. Samtidigt vill jag vara tydlig med att det inte är invandringen i sig som skapat den svåra situation vi har i dag.

När industrin i Landskrona blomstrade skedde en omfattande arbetskraftsinvandring. Den invandring som skedde under 60- och 70-talen har bidragit till att bygga Landskrona. 

För att rusta arbetslösa inför arbetsmarknadens nya möjligheter och skyldigheter genomför vi en rad åtgärder, bland annat försöker vi göra upp med det passiva bidragsberoendet.

Landskronas läge längs havet mitt i den dynamiska Öresundsregionen gör att det finns goda förutsättningar för en nyinflyttning och vi behöver den inflyttningen. Vi behöver bli fler Landskronabor som står på egna ben och som har ordnade liv och en ordnad ekonomi.

Samtidigt bedriver vi ett intensivt arbete mot utanförskapet, för bättre resultat i skolan, för en större trygghet och mot bidragsberoendet, skriver Torkild Strandberg, kommunstyrelsens ordförande i Landskrona.

Vad man däremot gör med alla de som befinner sig i utanförskap och inte har en möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden, av olika skäl, nämns det inget om. 90-talets invandring har inte hjälpt till att bygga Landskrona, snarare tvärtom, stjälpa Landskrona. 

Man kan inte hävda att skillnaden mellan Landskrona på 60-talet och Landskrona på 90-talet inte är invandringen, som var omfattande bägge decennierna, utan arbetslösheten. På 60-talet var industrins behov av arbetskraft omättlig, men så var inte fallet på 60-talet.

Vi har färre jobb i dag än vad vi hade på 60-talet och då har befolkningen ökat kraftigt. På denna tid har vi inte lycktas skapa de ersättningsjobb som krävs för att nå balans och ändå fortsätter inflödet av människor utan rätt kompetens.

Vi går in i tjänste- och kunskapssamhället där kraven på utbildnig och i många fall akademisk sådan är ett måste för att etablera sig på arbetsmarknaden.

Landskronas problem är inom ett antal år hela Sveriges problem, om man inte tar en paus i inflödet av outbildade (i många fall analfabeter) människor till landet.

Kunskapsfokus, fler poliser, kameraövervakning och hård kontroll mot droger, bekämpa bidragsberoendet med en aktiv näringspolitik och tydliga förväntningar och krav på bidragstagarna är uppenbarligen åtgärder i Landskrona, som nu understryks, sedan en gammal kvinna mördats. 

Landskronas nedåtgående spiral har pågått i fyra decennier och att vända en sådan utvecklingen sker inte över en natt.

I stället för att fokusera på det stora utanförskapet i Sverige skriver de etablerade medierna om främlingsfientlighet och hatkampanjer på nätet.

Skildra den verkligehet som är en konsekvens av invandringen och det utanförskap som uppstått i dess spår, så upphör det som vissa kallar främlingsfientlighet.

Undertecknad tar avstånd från eventuella kommentarer som tangerar hets mot folkgrupp, men att säga sanningen om den havererade invandringspolitiken kan knappast vara främlingsfientligt.

Yttrandefriheten i den svenska lagstiftningen är mycket generös men visst finns det gränser och det är bara att låta JO granska eventuella övertramp. 

Facebook servrar finns i USA och då det gäller ”hets mot folkgrupp”, kommer man inte åt deras servrar och i USA gäller inte den lagstiftningen, utan ”freedom of speech”. Avseende ”olaga hot” är de svenska nätoperatörerna ett hinder eftersom dessa bara lämnar ip-adresserna om det gäller misstänkta brott som kan ge mer än dagsböter och det är sällan domstolarna vill döma ut mer än så. 

Nätföretagen lagrar också sällan sina loggar och innan man hinner agera har loggarna med ip-adresserna redan raderats. 

Ett parti som Sverigedemokraterna får litet utrymme i det offentliga rummet och när det sker är det oftast i negativt syfte och här har nätet haft en mycket stor betydelse för att rekrytera nya anhängare och sprida sitt budskap.

Sociala medier som Facebook och Myspace, Youtube, bloggar och privata hemsidor, under fingerade namn eller anonymt, uttrycks åsikter på ett sätt som många gånger bryter mot lagen. Att använda kommentarsfunktionerna på nyhetssajter som DN.se är ett sätt att hamna på "förstasidan". 

Händelsen i Landskrona har blivit en vändpunkt och det finns anledning att tro att det kommer att eskalera.

Sverigedemokraterna har i många av årets opinionsmätningar passerat riksdagsgränsen. Den ekonomiska utvecklingen med ökad arbetslöshet är troligtvis en viktig orsak, enlig bedömare. De nya kommunikationsvägarna, Internet har också inneburit ett stort uppsving för partiet.
 
En stor del av de som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna gör det för att de är missnöjda med annat, som avsaknad av arbete, en havererad migrationspolitik vars konsekvenser negligeras och bemöts med att man är främlingsfientlig. De vill visa de etablerade partierna att nu får det vara nog. 

Det har höjts röster över att 23-åringens personuppgifter lämnats ut. Dessa är allmänna och offentliga och ofta redan spridda på nätet eller andra medier, men förtigs ofta i svenska tidningar när det gäller invandrare?

Det finns i de etiska reglerna en formulering om "uppenbart allmänintresse", en möjlighet för en tidning att, efter ett subjektivt bedömande, frångå grundprincipen om anonymitet och identifiera en brottsmisstänkt.

Vad som är uppenbart allmänintresse framgår inte och bör avgöras vid varje enskilt publiceringstillfälle. Det står var och en fritt att i efterhand diskutera om det var rätt eller fel och det finns möjlighet att göra en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO), varefter ärendet hamnar hos Pressens Opinionsnämnd (PON).

Det är upp till varje tidning att avgöra vad de uppfattar som "uppenbart allmänintresse" inför publicering och det kan inte uteslutas att det görs olika bedömningar.

I fallet med dödsmisshandeln av en äldre kvinna i Landskrona är brottet av en sådan art att det kan ha ett "uppenbart allmänintresse". Den som frihetsberövas av en domstol måste finna sig i en mediegranskning som är så konkret som möjligt.


   
          

Chefredaktören

Kommentera artikel

 
 

Kommentarer

Svara

dan 2010-05-20 10:21

Åklagarens kronvittne i rättegången om p-platsbråket i Landskrona har hotats, berättade han, när han hördes i Helsingborgs tingsrätt på torsdagsförmiddagen.

Hotet, som uttalades under onsdagen, har polisanmälts, berättade han.

Efter att ha ätit middag på sin stamkrog vid infarten till parkeringen utanför Hemköp den 29 mars råkade han bli vittne till det uppmärksammade parkeringsbråket, som slutade med att en 78-årig kvinna föll och fick dödliga hjärnskador.

Han stod efter maten och tittade ut över parkeringen. Precis då såg han en ung man utdela ett slag mot en äldre kvinna, enligt hans egen bedömning bara 10-15 meter bort.

Han tyckte att det såg ut som att slaget utdelades med knuten näve. Sedan såg han en äldre man få två slag.

Leif Silbersky, som försvarar den 23-årige man som åtalats för att ha misshandlat paret och vållat den 78-åriga kvinnans död, påpekar att vittnets uppgifter i rätten inte stämmer exakt med vad han har sagt i polisförhör.

Advokaten påpekar också att vittnet inte återger händelseförloppet i samma ordning som kvinnans make. Han har sagt att han blev misshandlad innan kvinnan träffades av ett slag och föll till marken.

Helsingborg TT


DSB den 20 maj 2010

  • Artiklar

  • Kommentarer



SENASTE MEDIA

2015-02-17 08:50

2014-12-26 09:30


© Politico.se